Nycklar har jag alltid haft kontroll över
aldrig någonsin förlagt dom, aldrig alla
nycklar på samma nyckelknippa

Lägenhetsnyckeln på sin nyckelring, bilens
nyckel på en egen, nycklarna till mitt arbete
viktiga, mycket viktiga, dom höll jag hårt, rädd
att tappa bort

Om dom nycklarna försvunnit, då hade det inte
varit lätt att ha varit jag, nycklarna till postkontoret
ansvarsfullt

Ännu värre hade nog varit, om nycklarna till
kassaskåpet hade försvunnit, bara så där
för att jag varit slarvig

Det hände att nycklar försvann, det blev dyrt
mycket dyrt för dom det berörde

Men posten den försvann, den syns inte mer
bara en och annan bil med postens logga på

Vad hände med alla postkontor?

Med alla nycklar som var så viktiga då?

Jag har mina kassaskåpsnycklar kvar, ingen
ville ha dom tillbaka, så jag har två nycklar
som minner om den tid då posten fungerade

Många var dom som kom in bara för att ha
någon att prata med en stund, så fungerade
det ofta i dom små byarna

Dagens stora händelse, det var när mataffären
och posten var öppen, till glädje och nytta för
många äldre, som saknade anhöriga

Den ort jag nu tänker på och där jag en gång
hade mitt arbete, där finns inte längre någon
mataffär, där fanns en gång tre, järnaffär, sport
el affär

Där fanns också både bank och post kontor
nu finns inget av det kvar

Ett stort köpcentra håller på att byggas upp,
men det som människor mest behöver, en
affär att köpa mat, i en by där det bor många
äldre, som inte har bil, är dåliga att gå, svårt
att ta sig till bussen, inga anhöriga på nära
håll

Visst hemtjänsten handlar det dom behöver
men jag vet många som känner sorg över att
inte själva kunna se och känna välja det dom
vill ha

Jag undrar ibland, är det så vi vill ha det, när
vi själva sitter där och inte kan göra allt som
vi en gång kunde göra?





anits 27 maj 2010