Min oförklarliga vilja, att förena matematik med konst och kultur med politik.
Ett slags symptom på en förbannelse jag fått.
av mitt kulturarv, av min stat, i vilken, oavsett, hur gärna jag inte vill, ingår i.
Inget märkvärdigt, jag vet, vi är många.

Med samma överjag som Alfons pappa
Med samma vett och etikett, som Gösta Frohm.
Med samma vardagliga innovation, som Bengt Asterlind
Med samma tysta förakt till auktoriteter, som Eno
Med samma hat, till de som inte gör rätt för sig, som Sverker Olofsson

Är detta denna svenska tigern?
Är detta resultatet av regenter som Gustav Vasa och Birger Jarl?
Är detta vår historia och således vårt arv?

Är det alltså detta, som kallas kultur?