Radikala, rektangulära krukor; knastrar kristallklart mot varandras förståelse, för det outgrundade och det som komma skall.

Kanoter!
Katapulter!
Kanonkulor!

Kan ett spjut ta spjärn och självmant borra sig in i din själ, lämna dig försvagad av ömhet, kisandes av brist på tro och hopplös utan skor, kan den det? Osynlig tvingas DU gå genom DIN tid på VÅR planet.
Behålla det...

Inanför!
Bakom!
Åt sidan, till tjotahejti och för
länge sedan är du
väl medveten
om dina färdigheter i att dölja dina svagheter.

Låt andra beskåda dig, som ett statuerat exempel på en juste kille, välmående, trevlig!

Kan vi med ljus och vishet ta dina sår till ytan, hela dig från din förbannelse?

Nej...

Deal with it!