Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Från början ett försök att skriva likt Ann Järdelund Senare utvecklades dikten till denna form liksom naturligt (Det finns även en förkortad slam-version)


Poem no 7


Septembernatt
Bryter ut mig själv
ur benen,
sönderdelas
ur min kropp
och försvinner
som varm andedräkt
mot rutan
Månsken
Vi glömmer
varifrån vi kom,
stegen, målet,
revorna i väggen,
blodet, smärtan,
hur många par
vi skulle köpa
och kasta bort
som vanställda barn
För alltid
och längre
och längre bort
Det här är
bara en känsla,
total frustration,
eufori
Starka känslor
och starka minnen,
oftast i samma ögonblick
Och man måste
ha sönder något,
riva sönder pappret lite,
det blir inte
på riktigt annars
Och vi telepaterar
små illusioner
av lust och gråt
inåt mot centrum,
genom cellväggarna
och vidare
Naglarna mot fönsterblecket
skapar musik
Ingen vaken människa
kan kalla det så,
inga döda heller
Kom till mig
och sug lite blod
ur den här natten,
kyss mig
där det gör ont
Sprickorna i kristallen
har aldrig varit så nära
som nu
Att böja underarmarna
och få det
att verka uppenbart
som hur regndroppar
mot fönstret
aldrig avslöjar sanningen
Hjärtskriken
och tårar ur en stumfilm
bakom ögonlocken
som doftar smält tegel
och sommargrönska
Ett rakbladsstreck
i vattnet
och fyra droppar blod
på ett bolster
Var det det här
du ville
att jag skulle se,
mörkret, svärtan
jag skulle förstå?
Om något är fel
med den här världen
slå sönder den
och bygg en ny
Två kroppar på rygg,
den ena naken
och den andra jord
Hur ska jag
kunna ge dig
allt som döljer sig
under vattenytan?
Jag kysser min aningslöshet
och din förkänsla
och kallar sakerna
vid deras rätta namn
Älvspott
Vi kryper sakta
över fotbollsplanerna,
de vita linjerna
och knivärren
Res dig upp
så ska jag
penetrera ditt mellangärde,
lägga armarna om dig
och hoppas
att vi faller ur
bilden men inte ramen
För jag kan inte levitera,
bara sväva
en halv centimeter
ovanför marken
och skrida tyngslös
över golvet
som om inga sorger
någonsin kan trycka ner oss
Utväg, framtid,
lycka
Men september
övergår i dag,
vi följer linjerna
i handen
och drunknar
i ett ögonblick
Väckelse
Stanna kvar i din krypta,
bit i din navelsträng
och undra
när centralkommittén
ska släppa ut oss
Jag har slutat fråga
och det är oktober




Fri vers (Spoken word/Slam) av Erik W
Läst 403 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-31 11:29



Bookmark and Share


    Max Poisé
en hel orgie av ord som fyller ut. (även om jag inte är en stor beundrare av det korta radformatet)

Schysst och jäkligt målande!
2010-05-31
  > Nästa text
< Föregående

Erik W
Erik W