Lustvandrar denna sista afton i maj
genom min underbara, stökiga trädgård.
Där kers och kvickrot lever i kärleksfull
förening med pioner, löjtnantshjärtan
akvilejor och prästkragar...
Inte en blomma växer där det en
gång var tänkt....

Tänkt, förresten, tror inte jag tänkt en
enda planerad planteringstanke!
Har jag längtat efter att se en blomma
växa och frodas i min trädgård - ja, då
har jag helt enkelt köpt den och grävt ner
den på en ledig plats i någon rabatt.
Med mycket varierande resultat...

Just denna vår har jag fått planteringshjälp
av vinterns alla hungriga fåglar....
De har drättlat solrosfrö runt hela trädgården
och jag har inte hjärta att slita bort något
levande som växer med sådan kraft och lust.
Därför kommer min trädgård antagligen
se ut som en tavla av Vincent van Gogh!

Jag försöker nu intala mig (och min omgivning)
att detta är en spännande, sofistikerad
och vansinnigt innovativ lösning av hortikultur...
Egendomligt nog upplever jag ingen respons
från dessa mina medmänniskor....
Grannarna glor anklagande över staketet på mina
maskrosor! Verkligen sorgligt.

Det som är så gott med maskros-vin!
Jag är en missförstådd trädgårdsmästare...