Här i min barndomsbygd, känner jag naturens
rika skapelse

Här går jag på gamla stigar, som en gång tog
mig till tystnaden, friheten, bortom all mobbning
och utanförskap

Mycket har förändrats, men jag känner marken
där jag tog mina steg, bort från all ondska, allt
som kändes fel

Hit skulle jag aldrig återvända, till den bygd, till
den plats som gjort mig så illa, som fått mig att
bli inåtvänd och tyst

Tyst för när jag någon gång sa något, försökte
visa att jag fanns, då kom skratten och fingrarna
som pekade, det gjorde så ont

Hit har jag ändå återvänt, första tiden var svår
men nu vet jag att det är rätt

Här finns stigarna jag en gång gick, inte alla,
men många finns kvar, här gick jag i en tid för
mycket länge sedan, och drömde mig bort

Drömde om bättre dagar, om ett liv ut ur
tystnaden

Nu är jag tillbaka, där livet en gång började,
nu känner jag mig trygg här

Ängen som jag en gång gick till skogsbacken
där blåsippor i mängd fanns att skåda, inget
av det finns kvar, nu växer träd, där en gång
blåsipporna fanns

Minnena finns kvar, en dag såg jag resterna
av lekstugan, som stod högst upp i backen
på vägen mot ängen och blåsippebacken

Som en gång var en vacker plats med utsikt
över sjön och blånande berg

Det är mycket i livet som varit tungt och svårt
nu är jag tillbaka i min barndomsbygd, här går
livet sin gilla gång

Mycket är sig likt från förr, jag kanske inte är
densamma som då men jag har blivit rik på
erfarenheter, med känslan jag har idag, är
att här stannar jag kvar




anits 31 maj 2010