Maria,


Lämna inte
Jag Stannar här, med


dina smala handleder
färgade röda


av Falu färg
och förortsångest


Vi kan förmultna tillsammans
i villatomterna och
sandlådorna fyllda
med kattskit och


vi kan bli förtärda
fördummade, för evigt


av det eviga ljuset från
tv-apparaterna som färgar gatorna
i ett mörkblått skimmer


strålande ut ur zombiernas fönster
som ett bakgrundsbrus till
deras förutsedda liv






Maria,

Jag vägrar lämna







över dig till storstadens gamar
samlade på mcDonalds på kungsgatan
kvart över tre


där de begraver sina förruttnade ansikten
i konsumtionens
glorifierade kadaver och


sina flottiga händer
i varenda par av bröst
inom räckhåll att förtära






Maria,

Du och jag







Kan leva måttligt
medelmåttigt och


fylla resten av vårt liv


med en deprimerande mängd
antidepressiva


och bli gamla tillsammans
i skilda sängar




Jag lovar att alltid älska




att aldrig mer få älska
med någon annan och antagligen
aldrig mer med dig






Maria,





snälla, snälla, snälla

lämna mig inte






här.