Som Arvid Falk ned
för brustna trappor.
Ramlar ut i klarheten,
friheten


Jag tömde hålet mellan
mina lungor, det fanns inte plats
för både luft
och dig


Nu förstår jag äntligen,
hur man andas


En låst port,
bakom nakna ben
Ett nytt liv,
som saknar nycklar,

dom glömdes kvar