Det finns det som är mitt.
Det finns det som är ditt.
Det finns det som är vårt.

Jag kan diagnostisera dig,
lägga dig i ett fack,
döma dina handlingar, ditt sätt och dina känslor.

Jag kan skicka
dina öron
i ett postpaket.

Allt för en känsla
av överlägsenhet.

Jag kan förbanna, skylla ifrån mig och sätta mig på.

Jag kan håna de osedda,
piska de ohörda
och skälla de stumma
för att de inte för sin egen talan.

Jag kan fortsätta låtsas
att ansvaret ligger hos ”någon annan”.

Men.

Det finns det som är mitt.
Det finns det som är ditt.
Det finns det som är vårt.

Vi behöver lära oss
att se.