Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Finns du kvar?

Jag är en ensam blomma ståendes vid klippkanten
De oberörda vindarna leker med mina blad
Blinda av sin egen vilja från mitt hjärta

En ny vindpust tillkommer var sekund
Och havet driver dem i vågor som slår mot min stjälk
Leker med mitt hjärta och sedan avtar till vindstilla drag

Att glömma är svårt
Men att minnas är omöjligt…




Fri vers av Elisabeth Johansson
Läst 374 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-06-07 20:41



Bookmark and Share


  Armo
Som att du beskriver någon som inte kan röra sig, fast i sina egna tankar och tvivel. Någon som inte kan hitta en väg ut. Får en känsla av förtvivlan och desperation av dina ord. Fantastiskt!
2012-05-27

  92 Lady J
så vackert skrivet! : )
2010-06-10

  peter markurth
bra
2010-06-07

    Herr Ångest
åh, gillar i synnerhet de sista två raderna..

Lite lustigt, sitter precis själv o skriver en dikt om just minnet. :)
2010-06-07
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Johansson
Elisabeth Johansson