Så där vi sitter
Med blicken vilandes
i en kopp kaffe
ifrån verkligheten
Emellan våra händer

Du har frågat mig innan
och nu igen
En svävande luftfarkost emellan oss
Som fyller atmosfären
med något
för stort för att höras

Jag söker svaret
i min ännu otända cigarett
Du söker svaret
i den icke förorenade luften
Du röker inte

"Vad tänker du på?"
Min vanliga fråga
En axelryckning
"Jag vet inte"
Ditt vanliga svar
Låt mig stanna ikväll

För en dag
vet jag endast
hur jag ska andas utan dig
Men aldrig hur
det skulle vara
att andas med dig
En inandning
Men ingen respons
på ett krävande begär
Kvävande

Verkligheten flyr
Och vi är endast en kopp kaffe
ifrån att dras med i
livet som dunkande
rytmiseras utanför
Men en kopp kaffe
i tidlöshet
är allt jag behöver
för att lyckas,
förmå mig själv,
att andas i ett helt liv
utan dig