min själ är sjuk

men kroppen frisk

ingen kan se

ty utanpå ser jag bra ut

men inuti gråter jag

över känslan av rädsla och hopplöshet

inför vardagen och livet




jag sliter mina åtta timmar

orkar med nöd och näppe

göra det jag förväntas göra

kommer hem till hemmets sysslor

är glad om jag förmår göra något alls

berömmer mig själv när jag klarat det jag tänkt göra




livet tar sig underliga vändningar

tänk om jag vetat när jag var ung

hur mitt liv skulle bli

då hade jag nog gjort processen kort

och besparat mig allt det svåra

men nu är jag här

fortfarande med ett hopp om ett mirakel

att få känna livsgnistan spraka till

göra mig levande fullt ut

det är min innersta önskan