nu är det dags

tänker njuta av

att molnen är tunna

och rosakimrande

jag vet att de svarta grottorna

finns kvar

men jag struntar medvetet i dom

för jag vet att livet aldrig blir

en lugn balansgång

på lagom breda plankor

jag vet att man antingen

ramlar ner

eller trippar euforiskt

på tåspetsarna i piruetter

som på rosa små moln

och därför tänker jag

njuta

och inte låtsas om