Glömma dig
hur skulle jag kunna det!
Hur kan man glömma
den ljuvliga morgonen.
Glömma den ljuvliga källan
som springer fram
ur det som väcker till liv.

Vandrar jag bort över ängarna
i Löftenas rike,
finns bilden av dig.
Dig som jag aldrig glömmer
om än tiden varit lång
sedan vi sist såg varandra.

Du som är bilden
av skapelsens krona
stjärnan i himlens diadem.
Sedan dagen vi möttes
har ingen dag farit förbi
utan dig för min inre syn.

Tankarna på dig
håller kärlekens låga
brinnande för evigt.
En kärlek
jag aldrig vill vara utan.

Hur kan jag glömma dig
aldrig in till tidens slut.
Du är för mig en sång
som aldrig saknar ord,
aldrig saknar ljuvliga toner.