Jag ser spåret.
Inte långt kvar.
Jag springer med andan i halsen.
Tårarna rinner.
Minnena finns kvar.
Sommaren, den första kyssen.
Hösten då det var vi.
Dagen då hon kom.
Den veckan då vi bråkade.
De timmarna av gråt.
Jag förstod ju att du skulle lämna mig.

Nu har jag bestämt mig.
Jag lägger mig ner på det kalla spåret.
Jag känner hur mina ögonlock blir tunga...
Kör över mig nu.

Jag vaknar upp.
Jag hör ingenting.
Känner ingenting.
Men ljuset när jag öppnar ögonen är starkt.
Det luktar sterilt.
Det fräser i min hjärna.
Jag överlevde.
Ännu en gång.
Rehabilitering igen.
Fortsätt överleva.
Jag blundar och ser ditt ansikte igen.