Jag går efter stigen, som leder till ängen
där blommorna finns

Jag njuter av sommaren, ljuset och
värmen, vill att känslan av glädje
ska stanna kvar hos mig

Jag lyssnar till koltrastens kvällskonsert
där den sitter i tallens topp

Jag njuter av att vandra på den välkända
stigen från barndomens dar, stigen som
bar mig till den plats där jag fann lugn
och stillhet

Mellan träden ser jag hur vattnet glittrar
som små kristaller i sommarnatten, vattnets
krusningar ger mig lugn nu, som det gjorde
då i en tid för mycket länge sedan

Jag har ofta längtat tillbaka hit, nu är jag
här, mycket har förändrats, på ängen växer
mycket sly, blommorna finns av alla dom
arter, som det gjorde då

Jag går fram till vattnet, ser ut över sjön
vet inte vad som händer med mig, tårarna
börjar rinna nedför min kind

Glädjetårar, tårar av vemod, av saknad
och längtan, jag ser all vackerhet som
ännu finns kvar, min plats på jorden, är
den här?

Eller är den vid tjärnen, som ligger djupt
inne i skogen, långt från människors boning

Jag kanske har flera platser, där jag kan
andas känna mig fri, känna lycka, där har
jag min plats, där jag får lugn och stillhet
i min själ i mitt hjärta




anits 26 juni 2010