Vi byggde våra vindskydd
stadiga mot de östliga vindarna
de som alls inte bort blåsa
så här års

men de blåste i omvända tider
och vattnet vid kusten var
kyligt och svartgrönt

inga strålar från solen sken
igenom det tjocka täcket
av nattens kvarglömda dimma

så frös vi under dubbla dunbolstren
dem vi lånat från gamla tider
då när allting var rättvänt och

enkelt att förstå

nu hade tågen slutat att gå
och strömmen stängts av från
det nedlagda kärnkraftverket

sommarblommornas knopparna
som ingett oss hopp, som
spirat trots allt, frös sönder
och tiden vände sig bort

ingen fjäril det året

blixtar lyste upp nattens djup
över bukten där äppelträden
bort blommat ymnigt den våren

från havet drev störtskurar
över lägret på heden, över
ljung och enebacke

för korta sekunder såg vi ljuset
elden över vindskyddens tak
när kraften från himlen betog
oss vårt övermod

så började våra resor, våra
vandringar i tid och rum
sökande efter buffelhjordarna
som flytt när tiden gick vilse

vårt hopp var att återse tiden

bar vi varandras bördor, och barnen
silvret bars av dem som betrotts

en psalm från vår gamla kyrka
vi sjöng och gav vandringen mening

dess text var om pilgrimsfärder
om guds folk som vandringsfolket
och vi såg honom gå där

mitt ibland oss

men tiden var förbi