Den natten sov vi ute
hade himmelen som tak
och röda späda blommor
blev den mjukaste madrass

I trädet satt fasanen
blev skrämd av våra skratt
och vi blev också skrämda
och låg närmare varann

Du kysste mig på munnen
vi glömde blygselns skam
ty kärleken vi kände
skulle blomma just inatt

(c) tk.