Avsvimmad söndag som vant sig vid smärta
Som fortfarande är fastkedjad
Fingrarna skakar

Mörk måndag i mitten av spegeln
Tårar som säras från varandra
Och andra saker som saknar mening

Allt som skriker vissnar
Jag frågar hjärtat
"Varför?"
Vi komponerar en stillsam sång till hjärtat
Det rostande hjärtat vill inte höra
Det Vill hålla rosen
Som blommar i mörker

Nuet som är trasigt börjar färgas av grymhet
Jag glor verkligen
På himmelen som kraschade
Den dag då jag ej längre kan skratta tänker jag inte lita på någon