Solen har trasslat in sig i törne
Den ångrar sig och smälter
Jag spottar på drömmar jag tröttnat på
Skrattar åt dem

Hjärtan tillhörande folket som blev uppätna av ensamhet
Folket som växte upp
Smälte ihop i den vita massan

Ingen har begärt
Den trasiga sanningen
Omvänd
Kärlek till leendet

En morgon med moln överallt

Förstådda lögner är vackra
Tårarna som drunknat i knivarnas flod
Är ganska fina
Jaget
Som inte kan förlåta
Tårarna, lögnerna, kärleken
Jag hatar det
Men kan inte återvända
Det kan inte nå fram
Det kommer sluta på avstånd
I en mildhet utan förorening
Med tårar vill jag sova

Solen verkar alldeles galen
Ger ändå ifrån sig så enkla skall
Den vrålande kommer aldrig att höras igen