Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörkrädda änglar

vi levde endast då, i de korta ögonblicken
de vi ägnade resten av våra liv
att söka efter, i gränderna
på havsbottnen
mörkrädda änglar flyr natthimlen
något outsägligt gnistrade i deras blick
vi sökte ett förstoringsglas som kunde
absorbera allt det ljus vi anade i drömmen

*
solen i zenith, luften orörlig
en trasdocka dras över asfalten
åskmolnet hänger stilla över världen




Fri vers av Erik H.J Hultin
Läst 275 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-07-06 13:07



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Korta ögonblick av liv och sedan ett ständigt sökande efter att få återuppleva de där blixtrande stunderna av fullkomlig närvaro och existens. Så uppfattar jag den här texten. Jag gillar verkligen språket i dikten; helt klart och genomskinligt och utan ett enda överflödigt ord. Dikten börjar också med liv, men utmynnar mot slutet i någon slags stiltje. En plats där inget händer utan allt är stumt och obevekligt. Solen är i zenith, luften orörlig och till och med åskmolnet står stilla. Det finns en stark återlängtan i raderna. En bitterljuv tillbakablick på tiden då allt fortfarande Levde, men som man nu endast glimtvis kan ana i drömmen.
2010-07-06
  > Nästa text
< Föregående

Erik H.J Hultin
Erik H.J Hultin