ullmolns flykt på klarblå himmel

betraktas

liggande på rygg i gröna gräset

bilder formas och ändrar form

snabbt

björkens skira grenar överst

vill följa med i flyktens dans

fast förankrade

nekas grenars dans i frihet

de dras tillbaka

makten att förflytta moln

är inte stark för rötters kraft

blå himmel

vänds i tankens resor

till ett hav med vita segel

för att fylla vågors famn

som in mot stranden alltid dras

välkomnande

alltid välkomnande

av frihetens egen önskan

(c) tk.