Utanför, i det kaotiska gatukorsmörkret
där ljusstavar från de bländade billyktorna
brottades som utsvultna eldflugor
kring en osynlig älvas lik
där, i midnattsvrålet från oljedunkar
och stegrande asfaltshingstar
hörde jag den blinde och lemlästade mannen
gasta, på ett språk ingen längre förstod
profetior om de fördummades undergång
och psalmer över det som gått förlorat i askan

*
Den gamla kvinnan i Warszawa
vaknar allt oftare om natten
av minnet från isblåa fosforbomber
hon måste somna igen, ta sig samman
och minnas att staden inte längre brinner
någonstans under marken har någon gått vilse
han väcker oss allt oftare om natten
bankar mot golvet, vill komma ut.