Jag skar mig på taggtråden
Som svepte in min kropp för skyla mig från omvärlden

Glasbitarna skar fina mönster under fotsulan
När jag gick genom rosen trädgården

Bakom grinden fanns hemmet som
Välkomnade mig som en vän

Jag han aldrig fram
Förblöddes utan tanke på vilken famn eller hamn
Som
Verkligheten ville ha kvar mig här