Det var sommar
vi låg på rygg, följde
strimmor av trasiga moln
som dröjde sig kvar på sin färd
genom julis trötta evighet
förde med sig hemligheter från bergen
vi låg så en stund
tills något uppfyllde oss på nytt
och vi reste på oss och försvann
i gräset hade vi lämnat ett avtryck
för förbipasserande att stanna vid och tänka:
här levde en gång ett barn

när vi en gång är borta för alltid
ska vi driva omkring i strimmor
av trasiga moln
och se ner på nya barn
som vilar en stund i gräset
och inget ska nånsin förändras
allt är evigt det samma
vi har bara bytt plats.