i gryning vandrade fötter bara med lätta fjät
dessa steg voro ett aldrig avskilda
slöja lades för ögon

vad blir ditt val

slöjan var skir av skiraste spindeltrådar allt tyngre
allt tätare blev den
svartbindel knöts
runt hennes
ögon

snörde av
ljussträngen

förbindelsen till hjärta till tanke till hjärta

svartbindel knöts så kändes det
den var av indigoljus

det enda hon hade behövt
var att se ljuset skimralyfta

i den stunden upplevde människan smärta
var gång hon lyfte sin fot skar smärtan genom henne
så starkt upplevde människan avskiljandet
ty hennes bröst andades vrede
glömskans vrede

en vrede vilken härrörde sig ur det bångstyriga
vilket är kommet ur: vill äga dock icke ägas

hon glömde det äga är
älska gör anden

allt vändes till sin spets
människan satte sig
högst upp på
tronen

på pyramidens
konens spets

istället för att
se basens vidd

människan tvingade sig själv
sig själv
till att balansera
inte på horisontlinjen – vilken är omkrets

människan tvingade sig till balansering på en spets

det hände
stundom att hon/människan föll
spetsen genomborrade hennes bröst
hon blödde ymnigt
dock icke förblödande
ty helandeörter spreds i andningsluft

människan satt där såg djuren
bilden av djuren hon gjort
hur de strövade
mumsade frid
i skogar
i vida ängders hägn

varför får
de

hon fylldes av begär

hennes fötter gjorde så illa hennes hud
gav henne en smärta hon egentligen inte ville kännas vid

hon fällde djuren
först med en bön om lov med pil
nära i ögonmöte
i tackom

alltmer skildes hon, människan från sitt inreursprung
hon ställde sig allt längre från djuret
använde gevär

långtifrånvapen

hon skodde sig
utan besvär

det började med;
hennes fötter gjorde så illa hennes hud gav henne en smärta
hon egentligen inte ville kännas vid
så syddes de första mockasinerna
så bands de första sulorna
sandalerna med remmar

människan bar skodon av hudar
av djur

trodde sig om
djurens liv

människans vandringar blev allt tyngre
i nätters vånda såg hon kände hon lukten av blod på sina händer
ändå var det så att människan ej stod ut med smärtan

djuren flydde hennes steg
litade ej till hennes löften

så kom det sig att människan började bära syntethudar

nu vända vindar om
ljusstrimmor silas genom bergens fingrar