jag söker det vackra i det skenbart fula
alla storslagna monument jag besökt i fjärran städer
och sedan återvänt och tänkt: det finns inget vackrare!

en gungbräda vilar i eftermiddagskuggan
silvergrått trä, nedbrutet sen 70-talet
den gamle hästen med rostspiralen sover på svaj
lekplatser, massproducerade
oaser i det förgångna, jag vårdar er väl

men ändå var det alltid nått annat
det var här jag drömde mig bort till fjärran världar
kanske är det därför jag aldrig kan lämna dig mer
jag vill inte bort längre

alla dessa vägar vi gått så många gånger
bron vid laxtrappan
majskymning över Billdalspark
häxgrottan med sin damm
av slumrande näckrosögon
Skinteboskolan i blom,
kulorna på gårdsplanen,
de väldiga pilträden som vinkade i vinden
när vi en gång aldrig vandrar här mer
vad finns då kvar av oss i dessa vägar
jag måste tro
att en liten del av oss
aldrig försvinner
att vi lämnat spår i asfalten...