Ibland tänker jag att allt var enklare än vi trodde
att vi kunnat hindra tidens fall
att inget nånsin varit försent

minns du den gången
som fortfarande gör så ont
det var som om jag stod på toppen av ett berg
medan världen föll samman under mig
som om jag var den kvarlämnade judepojken
som mitt i det helvetiska kaoset
fick syn på sin faders blick
tömd av de sår som aldrig kan läkas
det var som om jag kände skräcken
den oerhörda, utplånande skräcken
när han försvann iväg på lastbilsflaket
och aldrig mer kom tillbaka

ibland tror jag att vi kunnat hindra det som hände
att vi bar lösningen inom oss själva
att allt vi hade behövt göra
var att lyfta blicken
och sett på varandra.