Vänner i själ och hjärta
Vänner av mysig tradition
Ni kan inte längre hela min smärta
Ni kan inte längre vara tryggheten i min situation

Er kärlek är inte längre befriande
Den är inte längre tröstande
Den är blott ett oärligt leende
En alltför snäll klapp på axeln

Ett kamratskap av traditionsbundenhet
Inte längre ett flödande vattenfall
Blott en iskall bäck under snödrivor
En saknad av stilla ålderdom

Därför lämnar jag er nu åt ert öde
Inte längre försäkrar jag er om er värme
Mitt obrydda intresse är er enda gåva
Min dödslängtan kan inte era själar nå