Du vill inte lyssna. Du tänker på annat medans du diplomatiskt smetar ut dina så kallade livserfarenheter med avföringen du lämnat efter dig. Du är blott en ursäkt, en ynklig patetisk lerpöl. Den stinkande bruna sörja ditt anushål producerat är ditt enda budskap till omvärlden. Tänk om du bara kunnat lyssnat lite grann, så kanske dina föräldrars arv blivit till något så när vackert istället för den helvetiska hund, krypandes bland sopor i rännstenar, som du nu är.

Tror du verkligen att någon vill älska dig som du är i detta tillstånd av total förnekelse och skam. Nej, du är dömd till att krypa med de andra hundarna tills dess att du lär dig att stå upp och gå på två ben. Våldtagen och mutilerad kravlar du dig framåt i den existens som du av någon underlig anledning har valt att kalla liv. Svin! Din lukt är vidrig och förruttnar allt den kommer i kontakt med. Känner du inte lukten? Den är outhärdlig, hund! Stick härifrån innan jag sticker ihjäl dig och matar resterna av din kropp till gamarna. De är det enda varelser på denna jord som vill röra vid dig. Det är det enda knullandet som du kommer att få uppleva. Köttslamsorna av din kropp som tuggas ner i tomma, hungriga magar i orgasmisk extas.

Du protesterar minsann, detta är inte du? Det jag säger är inte sant? Påstår du att jag ljuger? Om du någonsin upplevt en glimt av värdighet i ditt liv, lyssna nu. Jag har träffat din mor och far och de sa till mig vilken obarmhärtig synd som du var när du kom till världen. De ville aldrig ha dig, men så fick de dig och de stod ut med dina gurglande läten och hemska skrik om nätterna. De sa att de älskade dig, men det var bara för att de inte hade mod nog att göra slut på ditt lidande. De tittade handfallna på din förvridna, hjälplösa kropp som grät efter barmhärtighet.

Och så kom det sig att du tvingades släpa dig framåt, dag för dag, i den snoriga blodiga sörja som du fortfarande lever i. För att överleva hittade du på sätt att manipulera och lura din omgivning till att ge dig beröm och bekräftelse. Och precis som din mor och far, gav dina ”vänner och bekanta” dig samma falska kärlek i vetskapen om ditt fula, tandlösa, svinaktiga leende. Och till denna dag släpar du dig fortfarande fram i tron om att du är älskad av alla och att du en dag kommer att sitta på ett berg av undersåtar. Jag säger det till dig nu som det egentligen är, och jag menar det från botten av det hav som är mitt blödande hjärta, det enda berg du kommer att sitta på är ett berg av bajs. De enda undersåtar du kommer att ha är de barn som du kommer att plåga och misshandla när du inte längre står ut med dig själv. Du! Du där ja! Just det, det är dig jag talar till. Just nu, här, står du framför mig med ditt satans avskräde till existens.

Pfft! Du är varken värd att tala till eller att lyssnas på. Iväg med dig. Schas!

Är du kvar fortfarande?

Se så! Stick härifrån innan jag slänger dig på brasan!