ett rop ut i natten.
inget svar ur mörkret fann mig.
vart är du?
Portugal, hörde jag någon säga.
mm, vår låt.
en sista ansträngning.
varför är du inte här?
förlåt min älskade, sas det.


hon tog min hand en gång.
jag blev rädd, hon såg det.
det är inte meningen att de ska förstå, viskade hon.
de tittade. hon kysste mig.


solen försöker ta sig upp, genom spruckna drömmar och besvikna själar.
jag beskådar hur den lyckas.
allt är som vanligt.
jag undrade vart det gick fel.
minnena.
nu tittar de på mig igen.
jag hör hur det viskas.
Vad vet dom?
det är inte meningen att de ska förstå.