Redan då, på den lyckliga tiden
visste jag att min väg var en ensam väg
redan då var allt bestämt
den lille pojkens tankar
härskade över allt
på min befallning
kunde blommorna slå ut
i himmelsblå ödlehuvuden
på min befallning
lockades bergens
hemliga väsen
ut i det fria
på min befallning
blev löven gula
och marken vit om vintern
vi visste redan då
att en utvald skara
inte var som de andra

det händer att tiden springer ifatt en
allt oftare om natten
tränger sig skuggorna
på mot rutan
jag vill tro att det förflutna
inte jagar mig
att det bor i mig
som en efterhängsen hund
som förföljer en i natten
sökande skydd undan stormen
och allt som försvann för fort

*

vad hade hänt
om vi stannade mitt i flykten?
vad hade hänt
om vi slutade navigera efter stjärnorna?
vi hade vi blivit som dom
kanske hade det varit nog