syntet
syntetiserat liv

pulveriserat liv

livets lustgård är paradissång
är fröjdandesteg

är levande
näring

allt är
är

varför spinna konstgjord tråd då livets tråd är
varför göra syntet då äkta är
varför göra näringspulver
då äkta är

visst kan det vara av godo att tillverka syntet
hade det ej varit så hade impulsen,
andeimpulsen ej infunnit sig

men vackra människa

tillåt den icke
syntetvärlden

att ta över

den bränner dig
den smälter över
din vackra
skimrande
hud

vi höljer dig
vi värnar om dig
i kärlek

så har vi alltid gjort

så har de alltid gjort så gör de
ty allt är enhet
helhet
så starkt upplever jag i dessa stunder vikten av solen
av solstrålar av vävande
så starkt upplever jag insiktsljuset strömma i alla välden

alla välden är världsvälden
är oändliga världar av i skönhet
detta är älskandehänder
älskandesteg
är det

är
var
och
blir
det
det
alltid
är

världsvälden
herravälden är icke mänskliga herradömen
dessa är herravälden befriade från makt
maktstrukturer
detta är paradissånger
är höga visans sånger
är kärlekens lov
är det vackraste
av vackra

är förälskelse
icke det uppflammande
gnista vilken falnar

oh nej
denna förälskelse är det brinnande svärdet
vilket skär rent

det är det svärd vilket icke är tveeggat
det är två blad i ett

livets märg
livsåder
ryggmärg
strömmar i dess mitt

se svärdet lyftas ur elden
hör klangen
klangen
vid städet då hammaren lyssnar
lyssnar till det inres stämma
hör hammaren ljuda
ljuda in

se svärdet lyftas svart ur elden

i jordepärlans mitt
andas den svarta modern
in i den röda
se svärdet
skifta
blåomfamnande låga

se svärdet kylas i källans vatten
svärdet skimrar
förenat
i vitt

vita vandrar de uppför altargången
deras händer är flätade i varandra
i varande

ack
jag ser så många händer

ser
så många utsträckta händer
just nu ser jag

onåbara händer

bundna av syntettrådar

lev icke livet
syntetiserat

lyssna
upplev

ty så stark är kärlekens kraft

är förälskelse
icke det uppflammande
gnista vilken falnar

oh nej
denna förälskelse är
det brinnande svärdet
vilket skär
rent

denna förälskelse är
djup
är soldjup

vandrar kända vägar
föränderliga är de
okända

hur är detta

ser himmel skimrande silverblå
allt djupare in i blå

molnseglare
sagoskepp

höljer om solstrålar

vandrar in i trädskugga

träd skugga
in i ljusvävan
andas
in

svalkande
svalkade
ser ögon
ljus

svalkande svalar
skänker svalka till svallande överhettad panna

träder in i trädskugga
trädskuggas djupa solsalar

det är förunderligt stort att befinna sig i trädsalar
i en alle icke gjord av människa

i en alle där träd lyfter händer till varandra
du lyfter blicken hela din ande och är i kupolen

så andas molnen och trädfingrar rister
släpper in solregn

det är förundransvärt stort att vara stilla i dessa skeenden
är det då fel att säga icke gjord av människa, är det fel att en alle är planterad av människa
planerad och planterad
nej, det är icke fel – det finns icke fel – hur kan det vara fel att plantera trädskugga, det är en kärleksimpuls
ändå talar jag här om uråldriga salar
ställ dig för en stund i ett ögonblick i denna trädskugga
i denna trädsal
andas in doften utan att vidröra med händer
upplev stammarnas ålderssteg
de berättar ting du aldrig skådat
upplev så hur de lyfter armar
kronor säger du
jag säger armar
upplev hur de flätar fingrar in
du är i en skimrande grön smaragdsal
hur kan träd rista fingrar frågar du
jag säger träd kan rista fingrar det kan även du då du drabbats av fingerkramp
finner du det vackrare att skriva: träd rister sitt hår
jag säger då: skriv orden så

det vackra är de bilder vilka strömmar levande inom dig
vad dessa bilder levandegör i dig
vad dessa bilder tillför dig
skänker de dina ögon ljus
balanserar de din andning
lindar dessa bilder in dig i en kokong
i en födsloskål
strömmar de in
värmer de ditt hjärta
vidgar de din själ
ditt liv
frigör de din andedräkt
upplev då
hur de sakta löser upp kokongen
föder dig in i liv
detta är trädens önskan
icke önskan
det är deras kärleks sång till dig
till liv
till livet