Jag minns dig du van min vän när
vi gick i första klass

Du var lika tyst som jag var
det var nog därför vi fann varann

Det kändes tryggt att vara din vän
att få följa med dig hem, det var så
spännande och annorlunda

Din pappa var pastor i missionskyrkan
ni hade flyttat ofta, du hoppades att ni
skulle stanna här, nu när du börjat skolan

Du följde med mig hem, vi satt på vår
balkong, drack saft och åt bullar, jag
minns hur glad jag var att du ville följa
med mig hem

När så skolan började igen, vi skulle
börja andra klass, då var du inte där

Din bänk bredvid min stod tom, fröken
såg att jag tittade undrande på din
plats

Så fröken började ropa upp oss, när
det blev din tur att ropas upp, säger
fröken att du och din familj hade flyttat

Jag minns hur besviken jag var, varför
det visste jag inte då, ännu mindre nu

Du sa aldrig något sista gången vi sågs
det var strax innan skolan skulle börja

Jag minns att jag tänkte, visste du att
ni skulle flytta, du visade inget, vi var
så glada att skolan skulle börja, då fick
vi träffas varje dag

Ja, till och med på lördag, för på den tiden
gick man i skola även då, om än bara halva
dagen

Då serverades choklad och smörgås
i matsalen innan roliga timmen skulle
börja

Jag minns dig än, min vän från länge
sedan, jag minns ditt namn, Birgitta
men ditt efternamn det la jag aldrig
på minnet




anits 23 juli 2010