Jag förstår inte, men i vår stressade tillvaro
är det nog, att alla värnar om sig och sitt

Du ringde ville prata en stund, glad var jag
det är så sällan någon hör av sig, jag har
börjat tröttna på , att det bara är jag som
ska hålla kontakten, ringa fråga hur ni mår
om allt är bra

Men det var nog inte det att du ville veta
hur jag mår, hur jag har det, utan berätta
om allt ni gör, vart ni rest, jag sa bara ja
och nej

Vissa dagar känns det som jag inte vill stiga
upp ur sängen, är så trött på att alltid vara
någon som man bara hör av sig till, för att
samvetet säger det

Idag har jag funderat, mycket, varför det alltid
är och varit så, som jag nu känner, kommer jag
att försöka att inte bry mig och ta åt med vad
dessa energitjuvar gör och säger

Jag har inte samma möjligheter, som den som
alltid varit frisk, där en förkylning raserar allt
som var tänkt, och nästan hela världen rasar
samman

Det är nog dags att jag på allvar, börjar ta hand
om mig själv så jag kan få må så bra jag kan

Visst kan jag lyssna på dig som är så duktig
men jag behöver inte känna mig mindervärdig
jag är den jag är, tänker inte ändra på det

Du tycker jag ska ut och se mig om, men det
är inte gratis, så går mina stigar i skog och
mark, sitta vid en sjö, njuta av naturen, lyssna
till fåglarnas olika läten

Att bara få vara, det är för mig viktigare, än att
jaga runt för att hinna se så mycket som möjligt
på kort tid




anits 23 juli 2010