Över gräsmattan skrider

jag framåt

det verkar så länge sedan
som

skolans tegel

färgade mig -

om nätterna

slutade jag aldrig
att springa
härifrån

med ögonen tillräckligt hårt slutna

öppnade sig flera hål

i den mark jag nu trampar på


Nu

har det blivit svårt

svårt att stå
svårt

att fatta tag

i dina händer

och jag måste alltid

sitta ned

för att andas

och det är

svårt nu att hålla talet
rakt
framåt

vänder jag mig

- jordens krafter är mig övermäktiga
fortfarande

men blicken

böjer sig uppåt

i en kurva
mot skyn