Du strör salt i mina sår
dem sår jag precis sytt ihop med fina korsstygn

De stygn som
du nu sprätter upp
och som du bara låter blöda
svida
förstöra

Du strör salt i mina sår
dem som jag så ömsint har slickat
spillt så många tårar över
De sår, gör du nu ännu djupare
ännu mer infekterade

Och det är sår
som en dag kanske får läka
men alltid kommer lämna
ärr
för att minnas om den
smärta
du utsatte mig för

För jag nöjde mig med att leva med en
lögn
för att det helade smärtan en liten, liten
stund
fick det att kännas bra i någon
sekund

Men jag slog mig fri
ville inte förblöda
och jag tvättade såren med sprit
trotts att det sved något
fruktansvärt

jag pillade inte ens av sårskorporna
i hopp om att de aldrig mer skulle synas
att de skulle tyna bort, försvinna
och aldrig mer påminna mig
om en svunnen tuff tid

Så kom du tillbaka i mitt liv
och jag orkade inte göra motstånd
tillräckligt länge
orkade inte med, trycket
och jag gav efter, visade svaghet

Du kom tillbaka
och strör nu salt i såren.
Såren som med åren
kommer att reflektera tillbaka till en tid
då allt inte riktigt var
som det borde har varit

Du strör nu salt i såren
och ändå någonstans
så vill jag leva med smärtan
så njuter jag
av smärtan du utsätter mig för

för det är ändå
med dig, trotts allt, som jag vill vara.