Djupare och djupare ner
I det mörka blå

Där ingen kan kontrollera mig
Där ingen kan se mig

Se mig och mina fel
Mina misstag

Och jag sjunker djupare och djupare
I ett hav utan botten

Som om jag var betong
Sjunker jag ner mot
Den obefintliga bottnen

Och jag kan inte andas
Kan inte se

Och av kylan domnar jag bort
Omöjligt att avgöra min
Existens

Och där blir jag stilla
Som ett objekt att stirra på
Kan ni stirra på mig genom
Isen

Isen som lagt sig som en tjock hinna
Som ett skyltfönster
Kan jag användas som ett
Utställningsexemplar

Och ni kan säga
Så här
Så här lågt får ni aldrig sjunka