jag känner mig så förtvivlad
trött, ensam och arg

arg för att allt händer samtidigt
saker som går sönder

det är så typiskt att det är dator
kaffebryggare, sånt som inte är
så billigt

att det sker just nu när min inkomst
minskar med minst fyratusen kronor
i månaden, det gör mig inte gladare

undrande är jag ibland, frågar mig
själv, vad har jag här att göra, när
allt känns så meningslöst många gånger

trött på att bara ha mig själv, att
prata med, jag får inte alltid dom
bästa svaren heller

trött på att alltid ha värk någonstans
i min kropp, när tinutsen tilltar, när det
slutar ringa i mina öron, för att strax
därpå, sätta igång att tjuta som en
brandsignal

då är det lätt att hålla sig för skratt
då vill jag helst lägga mig ner och bara
sova

men tyvärr går inte det, tjutet gör
livet outhärdligt just då

tankarna går fram och tillbaka, till
slut tar tröttheten över, jag somnar
och sover ett par timmar

jag skulle vilja stå på en främmande
plats i en främmande stad, lyssna till
människors prat, höra deras ord

kunna kasta mig ut i oändlighetens
mörker, men här där jag bor, lever
mitt liv, finns dom och allt jag älskar

så jag undrar, blir inte klok på mina
mörka och dystra tankar

jag vet och det har sagts till mig, det
är inte bra att vara så mycket ensam
som jag är

jag kan inget annat göra, än att be om
lindring i mitt tänkande, be om att det
mörka och tunga ska försvinna

låta ljuset i min tunnel komma tillbaka
så jag kan få tillbaka min glädje och
lusten till livet




anits 28 juli 2010