Rollo May var en av 70talets psykiska rådgivare
Han hävdade att lidande och ångest kan
generera kreativitet
Många av historiens stora konstnärer
och intellektuella hade mycket svåra liv
både fysiskt och psykiskt

Själv har jag diagnosen bipolär från den
i och för sig mycket tveksamma
psykiatrin
Förr hette det manodepressivitet och jag
blir helt förlamad under mina depressioner
men har ett satans flyt som "manisk"

För den skull har jag inte fått nåt särskilt
erkännande som konstnär ännu
Men det är ju inte därför jag håller på...

För att ställa sig upp på scen med sin poesi
är det bra med både erfarenhet och mod
Erfarenhet i den vägen har jag som lärare
och vänsteraktivist och modet emmanerar
både från "manin" och alkoholen

Som sagt:var och en mste finna sin egen väg...

*

Min vän Henrik sa en gång: Du är bättre
som skådis än som poet
Det gillade jag inte eftersom poesin
i mina ögon vägde tyngre än skådespeleriet
Numera har jag accepterat att scenpoesin
"livepoesin" en muntligt framförda poesin
eller vad man nu vill kalla denna den äldsta
formen av poesin är min grej

Ingen kan väl heller blunda för att den
sparsamt utgivna poesi som de stora
bokförlagens redaktörer sanktionerar
mest tilltalar en liten sekt drakredaktörer
och dito recensenter och litteraturvetare
samtidigt som poesin på scener och sajter
blomstrar

Men det kan ju vara roligt att bekosta
en bok emellanåt och ha med sig
ut i offentligheten...