äntligen fredags kväll
sitter framför en skräm
äntligen är helgen här
en tid att drömma leva och vara kär

men ack här sitter jag fast
isolerad av teknik och vana
mitt rum, en fängelsecell
mina drömmar en bur av hat

efter allt för många kvällar här
tankar om ett liv jag inte levt
känner hur tiden rinner ut för var minut
ensamheten kallas sjukdomen av denna tid , inte pest eller moral

alla gränser är korsade
varje berg bestiget flera gånger om
vad finns kvar att göra i en värld där allt redan är gjort?
ingenting förutom äta jobba sova dö och hoppas att tiden går fort

mina drömmar så höga
tankar och ideal
men när verkligheten hinner ikapp
vad finns då kvar?

blott ett sjunken dröm
ett levande lik