det brinner

en eld

i en sjö av

tårar

i katakomberna gömmer jag mig för demonerna

som lojt bidar i skuggorna

i smaragdgrön rök

brinner jag

och jag tänker

visst

måste elden sakta falna    i en sjö av tårar

visst

måste elden kvävas                    kväsas           slockna

dö

jag vet

att permafrosten rosslande ger upp

motvilligt smälter   

och rinner som

tårar

längs dina kinder

när biet flyger uppstår min själ

honung droppar från dina fingrar

du

lockar mig

jag brinner

med evig eld