i stunder

när du inte vet

kan jag se

dina mörka allvarsamma ögon

följa mig genom rummet

som glimret

i niohundramiljoner år gammal

granit

slipad till perfektion

slät och glänsande

så vacker var du

stark

höll du ihop oss alla

som sundet mellan Källö och Knippla

en viktig länk

bohusgraniten

som ett smalt stråk mellan fjorderna

röd grå

och ett stänk av blått

som havet och himlen

i ljuset av ditt

leende

fångade du oss

och vi följde dig över klappersten och vikar

över uddar och skär

som en klippa

med ögon fulla av

glimmer

så finns du för alltid kvar

evig som urberget

och med våra händer känner vi ännu

den solvarma stenens

hetta