Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhetens förkrossande tyngd

En förbiilande sekund
med vänner som återvänder till mig
Innan vi var sams du och jag
kände jag ensamheten, så ofta i pereferin
som en otrolig tyngd på mina axlar
tryckte mig ner mot jorden
och jag insåg
du och jag är är dammluckor
som håller den mörka floden i shack
utan dem sveps allt bort
du och jag och vårt liv
drunknar i det svarta vatten
som leder till glömska och död
men bara jag har dig klarar jag allt
då är vattnet på andra sidan
jag andas, tyngden försvinner
med dina tröstande ord
Tack för att du håller mörkret på avstånd
min älskling




Fri vers av Patrik Orion Sten
Läst 203 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-08-08 15:20



Bookmark and Share


  En strimma av guld
Vackra rader och kärleksfullt skrivet.
2010-08-08
  > Nästa text
< Föregående

Patrik Orion Sten
Patrik Orion Sten