Nu blev jag med jord
och brydde mig inte längre,

inte om världen, inte om dig


Nu blev jag bästa vän
med sjörapport och stjärnfall
och vände mig bort

Jag tänkte bara på rosor
och gödsel
och vindriktning,

lyssnar mest på trädgårdsdags
och vet numera,

att potatis kräver luckrad jord
uppblandad med sand och lera
annars växer den bara uppåt, som en människa


Tänker mig ändå att någon ser,
på avstånd iakttar
en ensam dam som går på kalkstensgång
mot brevlådan.

Radioljudet följer mig. Ingen post, ingen tidning, inga besök

Jag äter försiktigt,
smular mina färska mazariner
långsamt in i munnen, ner mot jorden