Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ordflöd och spontant ihopsatta ord av en sinnesstämning som kväver och omfamnar mig.


Med blödande knän

Jag rymmer nu.
Jag ska springa, sticka,
lämna er utan mig
i sticket
ni får klara er
själva

För hur fan ska en enda
person
kunna hålla upp
era små patetiska liv
när hon själv
har ett eget patetiskt liv
att hålla ett öga på?

Jag ska springa
tills benen inte längre bär
och tills då
jag faller
och skrapar
mina bara knän
Det kommer att komma blod
Men jag skulle inte
kunna bry mig mindre

Nu lämnar jag er
mig
där långt bakom
Mitt liv
Ditt liv
Era liv
Våra liv
Försvinner bakom mig
Och jag önskar
att ni aldrig
ska minnas vem jag var
Bara glöm
Allting
Som jag förstört
Förtappat och förlorat
I min person
Alla sköra saker i era liv
som jag av misstag krossat
Bara, glöm mig
Nu

Nu springer jag
Och mina knän blöder
Som jag visste att de skulle
Nu sticker jag
lämnar er
i sticket
Innan någon, något
JAG
kan skada er igen
Ni förtappade själar
Utan mig
Växer ni igen
Utan mig
Kan ni leva




Fri vers av Erika Olsson
Läst 211 gånger
Publicerad 2010-08-13 11:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Erika Olsson
Erika Olsson