Gullharpan klingar
vågorna slå
Hade jag vingar
nog flöge jag då
upp till min Fader
i himmelens hus
bort ifrån älvens
stenar och grus

Men mina vingar
är aska och damm
aldrig jag hinner
till himmelen fram
En gång jag brändes
av elden som sved
sedan jag sändes
till jorden ned

Jag ville jag vore
på gator av guld
så gärna jag fore
när jag sonat min skuld
Men min synd är
så gruvlig och svår
det som mig tynger
ej sona det går

Mänskor jag lockat
i forsen ned
Jag ville plocka
att leka med
själar som kunde
till himlen mig bära
men de gick under
när de kom mig för nära

Så är mitt öde
spela för vågor
och för de döde
Himmelens lågor
elden mig brände
så illa en gång
har ingen ände
den bor i min sång