Vakande öga söker sig fram
utsträckt ryggradslös amöba
vänder, vrider och försöker finna
någon

att förtvina
plåga och slutligen släcka dess låga

elaka slippriga ord
vräks ur en ångande munhåla

på med pansarklädet
visiret fälls ned
och slutligen en sköld, smidd av renaste kärlek
för att överleva, är det bara, ducka och le