Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text som jag skrev baserat på lösa minnesanteckningar. Den är väldigt medvetet spretig, och löper mellan rum och tid, mellan relationer och känslospektran.


Allt och Inget (Genom Dimman, Ur Tiden)

I alkoholstänkta dimmor
möter jag kvinnor
som inte är av denna världen.

Några av dem,
besegrar mig
lätt i en match bäst av tre
i kärlek.

Sätt dig ner,
tag en god kopp te och lyssna
så ska du få höra:

Jag minns
den där vintern
då allt började blomma

Och jag minns den där sommaren
när dina ögon
gapade isande tomma.

Bind mig in
i din drömkrans av liv
och gör mig
till din.

Ditt erotiska änglahår
Alla dina spår
av sång
Låt mig erövra dig!

Dina läppar smakar
bittert vin
som stått framme
för länge.

Du flammar
självlysande magisk
i präktig lyster.
Din byst är...
\"Ähm, tyst med dig!\"
Förlåt mig... Dina drag
påminner om en skulptur
av marmor
som Michealangelo huggit.

Det är ruggigt tyst nu
när jag skriver detta
i \"vår vrå\".
Jag tror nästan
jag tappat hörseln.

I ett svagt ögonblick
kommer jag skända mig själv
med hennes kropp.
Så förlåt mig
redan nu.

Och slutligen säger jag något
som framhåller henne
som den slampa hon är
Och då kommer tårarna.

\"Änglavintern kom tidigt i år?
Marsch i säng!
Ragata!\"




Fri vers av Toni
Läst 500 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-21 22:13



Bookmark and Share


    Fia
En spännande dikt. Den är väldigt bra skriven.
2005-11-21
  > Nästa text
< Föregående

Toni
Toni