Jag kommer ihåg
att jag ville lägga mig ner
på den kalla marken
och låta mina tårar möta den
Jag var trött
Utmattad
Kanske kunde somnat där
på den kalla marken

Jag har kvar en minnesbild
av hur du håller om mig
Jag lutar mig bakåt, mot din bröstkorg,
och du lägger armarna om mina axlar
och jag står och ser på oss i helfigurspegeln
och du var vacker
även om jag aldrig sa det
Ditt leende var på riktigt den där gången, det vet jag
men om det är det enda riktiga leende jag fått se,
det vet jag inte

Jag har förlorat
mot dig och mot blodsmak, mot tågräls
och mot kräfta
Jag har varit vilse
i snöstorm, på frusna bantorg
och i lukten av sjukhus

Jag kommer ihåg
hur min far och jag glömde bort varandra
på samma sätt som man glömmer bort
att damma lite extra längst in i bokhyllan
Sedan ligger det i lager
och det blir för mycket
och det skulle vara ett helt projekt
att städa där bak nu
Jag är för stolt
och han är för feg
så därför pratar vi inte längre
men möjligen tog jag efter hans missbruk,
ja, vad ska man ta när det inte finns något
av värde kvar?,
så nu är jag bra på att ljuga
och bra på att spela riktigt dum
Det är som det är

Jag vet att jag inte kan minnas
alla de gånger
du ville få dö
men jag stod i alla fall kvar
tills stormen hade både rasat
och lagt sig stilla
och jag tror att du vet
att jag också behövde få dö
då och då och jag vet
att du förstod att vi inte hörde ihop mer än så
tidigare än jag förstod
att vi inte hörde ihop mer än så
Någon sa
att du inte borde vara nere i den kalla jorden
men jag tänker att det är lika bra, för du svek
Jag väntade, och du svek
och den enda
jag hade kvar just då
var mig själv

Jag har förlorat
mot världen, mot ensamheten
och mot det där
som kallas ork
Jag har varit vilse
inuti kroppen, på kyliga stränder
och i kokande städer
och någonstans däremellan
har jag hittat platser
som glöder
som sprakar
Platser där jag
aldrig behöver falna

Omvärlden kräver pengar
och marken sviktar, buktar sig
inåt i bröstkorgen
för att sedan svänga utåt igen
via diverse explosioner och bläckstänk
I tjugo år
har jag överlevt med mig själv
Det har tagit tid, kraft och energi
men så länge jag står upp
är jag inte död
för jag vet vem jag är
och ibland lyckas jag hitta
den jag vill vara
och den känslan
kan få bära mig ända hem.